Livet är aldrig en dans på rosor

publicerat i Allmänt, Jag (Sara);
 
Livet är på botten igen, det backar steg för steg... och jag kämpar som fan för att inte bryta ihop, som idag. Men även om tårarna sprutade och jag kände ren frustration och total ångest så tog jag ändå mig i kragen och gick till slut in på "Lutfiskmiddag" hos farfmor och farfar istället för att ta bilen och köra in i ett träd eller börja gå hem. Skitsamma tänkte jag, dem vet väl hur jag mår ändå. Det blev bättre med tiden. Jag tycker inte om tankarna o den paniken som får mig att vilja försvinna på två röda sekunder, dö... jag måste bort nu, nu, nu... är det någon som får den paniken? den hemska.. den värsta känslan jag vet.. efter attacken ger den mig dem värsta skuldkänslorna man någonsin kan tänka sig och hur länge som helst efter en sådan händelse har jag ångest och är sååå jävla orolig att det kommer hända igen, och att jag kanske kommer lyckas nästa gång.. Känner mig så obetydlig och tänker oftare nu att det finns verkligen ingen mening med livet. Leva så här i ren frustration och aldrig må riktigt bra. Frustrationen av att mina närmsta inte vet eller förstår hur det är, frustration.... Ingenting här hemma hjälper mig, för tilfället så gör min "stöttepelare" här i livet  ingenting för att hjälpa. Min familj är min enda chans och om jag inte ens kan få hjälp och stöttning från dem hur i helvete ska jag kunna komma vidare. 
Som sagt efter dessa år så känner jag åter igen hopplöshet. 
Hur jag känner mig just nu, jag har en stor klump i magen, den gör mig illamående och jag kan knappt svälja. Tårarna samlas innanför ögonlocken och jag kämpar med att hålla dem fast, min man traggar och traggar och jag kopplar inte ett skit av vad han säger. Så har jag virrat bort mig helt i denna texten så är det för att min koncentrationförmåga är ur denna värld. Undertiden han försöker prata med mig så lyckas jag kanske skriva ett ord/ mening som jag sen får sudda ut igen för att jag glömt bort vart jag var någonstans och när jag skiter i att skriva för en stund för att försöka lyssna på honom så kopplar jag ändå inte ett skit av vad han säger. Ja det är också frustrerande. 
Något mer som får mig att gräva ner mig till botten är träningen, jag får mig att tro att jag inte har tid för gymmet, men det handlar ju om ren prioritering. allt runt omkring är stressigt som fan, till nyår kommer det fantastiska vänner hit och jag längtar så fruktansvärt mycket men samtidigt har jag så ont i magen och känner sån press att jag håller på att gå av på mitten. Så har det varit i säkert 1 månad nu på grund av allt som ingår i December månad. Den mysigaste men för mig även den värsta månaden på året. Jag borde gå i ide den månaden varje år men allt jag gör, gör jag för enbart barnen. Förutom nyår som är ett sista ryck som jag tar mig igenom med goda vänners sällskap, jag har en känsla av att det kommer bli mycket känsligt snack, många tårar och så klart mycket glädje och skratt över ett par glas rött mellan oss tjejer. Även om jag är långt under ytan mesta delen av tiden så känner jag ändå fortfarande att vissa saker ger mig glädje, som nyårsafton som vi har att se fram emot och barnen, är det något som tvingar mig att kämpa så är det min roll som mamma/bonusmamma, alla mina femlingar kommer först och det är dem med sina behov, sina olika personligheter, sina mysiga kramar, sin kärlek, sina bråk och gnälliga dagar som påminner mig om vad jag lever för. ♥ Jag vill alltid, även mina dåliga dagar under mina panikattacker påminnas om vad jag har och varför jag finns. 
Än så länge så är jag inte helt off, jag själv tror att jag måste ut i arbetslivet NU jag måste möta människor som jag kan öppna upp mig för, jag måste göra nytta. Jag måste göra något nu för att inte gå under helt.. 
Jag vill inte gå på mediciner, jag vill klara detta själv. Jag vill tillbaka till mig själv!
 
Nu ska jag bädda ner grabben sen blir det ryggläge i vår säng på den nyinhandlade underbara bäddmadrassen som mannen gick och köpte idag, det blir lyx och förhoppningsvis kommer vi får sova som kung och drottning inatt ;) ♥
 
God fortsättning på er ♥
 
 

Lillejulafton & funderingar.

publicerat i Allmänt, Kärlek med familj, släkt & vänner;
 
En svårsomnad mamma inatt, tror inte jag somnade förrens kl va strax efter 3 så i morse va jag lagom pigg när Enea väckte mig med massor av pussar på mun, kinder, näsa och panna. Hon är fantastisk ♥ Låg och mornade mig en stund innan jag orkade palla mig upp. Men sen gjorde vi en mysig liten lyxfrukost jag & barnen tillsammans. Det  är ju konstigt nog lillejul idag och mina stora älsklingar skulle åka till sin pappa så jag skippade alla måsten idag, Amilia min stora tjej ville bli sminkad och få naglarna fina sen va det min och Eneas tur att bli målade. Kan inte förstå att min tjej börjar bli så stor nu, min minitonåring. 10 år om några månader, så klok, omtänksam, duktig och helt underbar. Jag njuter så länge det varar, om ett par tre år så har jag verkligen en tonårstjej här hemma med allt vad det innebär. Tiden går fortare än vad man tror! Så därför undrar jag nu, ni föräldrar där ute som haft väldigt lugna snälla flickor som aldrig skadat en fluga, varit så otroligt omtänksamma, hjälpsamma, duktiga och i stort sett 
klarat sig själva. Hur blev dem som tonåringar? Jag kan tro, eller har en känsla av att jag kommer få ett helvete den tiden, jag har nog för ett bra tag sedan börjat förbereda mig mentalt för det värsta eftersom jag haft den enklaste tjejen man kunnat drömma om. Men hon har börjat visa små glimtar av tufft temperament och jag är så nyfiken på hur hon kommer va som tonårstjej och jag som tonårsmamma. ♥ Skriv gärna till mig i en kommentar om hur ni upplevt det, jag publicerar inte om ni inte vill så klart. Jag är bara nyfiken, speciellt om ni haft en så lugn flicka som jag. 
 
 
Nu tillbaka till lillejul, inget speciellt sker idag, ingenting planerat... så skönt. När de stora åkte till sin pappa så tänkte jag att jag & Enea kunde ta en liten powernap, jag lyckades inte natta henne, men hon lyckades natta mig för en stund undertiden hon tittade på barnrogram. Dock slumrade hon i bilen senare när Tommie kommit hem o vi skulle köra o hämta pizza. Så nu har vi tryckt i oss pizza och bara precis sitter på jäsning här i soffan  ;)
 
Imorgon är det JULAFTON och den ska jag, mannen och Enea ägna hemma hos mamma & Eddie utan julhysteri, bara mys & revben ♥
 
God Jul på er ♥

Ett hej i kaoset!

publicerat i Allmänt, Kärlek med familj, släkt & vänner;
 
 
 
...mycket har hänt sen sist, det har varit lucia, tidigt julfirande med familjen, den vanliga julstressen, Emil har flyttat hit hem på heltid, julavslutning i kyrkan med barnens skola, det har varit julmys hos pappa, mys med bästa Emma här i byn, läkarbesök, utvecklingssamtal och tyvärr mängder av dåliga dagar utöver de mysiga dagarna.
Som ikväll, fick ju nya träningskläder av mina systrar igår och tänkte jag skulle få användning av dem ikväll på spinningpasset som jag bokade igårkväll men ont i magen stressade jag ut med barnen i bilen och började köra till mamma för att lämna av barnen där undertiden men halvvägs dit upptäcker jag att jag glömt både bensinkort, träningskort, träningsskor, för att göra det enkelt, HELA JÄVLA HUVUDET låg kvar hemma.... 
förbannad och gråtfärdig körde jag hem och sket i allt och avbokade det förbannade spinningpasset som jag faktiskt såg fram emot. Nu har jag på något jävla vis förstått att det är ingen idé längre, tänker inte försöka eller sätta krav på mig själv, utan träningen får fan vänta, detta går bara inte... hur jävla mycket jag än vill. 
När lovet är slut och barnen är tillbaka på skola och dagis nästa år så kommer jag att komma tillbaka, tills dess så ska jag fortsätta trycka i mig en massa julgodis, pepparkakor och allt annat skit jag går och smygäter hela dagarna som får mig att må så illa och ger mig dessutom sånna jävla magknip.. haha...
Men nu skiter vi det, jag bjuder på en "kärleksbild" från vårt julmys hemma hos min pappa ♥
Familjen, barnen, våra nära och kära. Det viktigaste och det absolut finaste vi har!