Hobbynailslashes

publicerat i Allmänt, Fransar/naglar & skönhet;
 
För ett tag sedan startade jag en ny instagram till just bara mina hobbynaglar och fransförlängningar jag gör, ni hittar dem på @hobbynailslashes 
Eftersom detta är min hobby, och till stor hjälp för mig i mitt mående ungefär som terapi, precis som träningen va för mig när jag gjorde det innan jag mådde illa och upptäckte graviditeten iallafall så tyckte jag att det va en rolig grej att starta ett nytt konto till just det och i hopp om att få lite provkaniner som kan roa mig de "bättre" dagarna. Jag är certifierad fransstylist men ingen utbildad nagelterapeut ännu, tanken är att jag ska bli det också inom snar framtid men allting hänger lite på mitt mående då jag får ta en dag i taget helt enkelt. Detta är en bra aktivering för mig i min vardag, de e bl.a detta jag brinner för och vill utvecklas i.♥
 
 
 

Sammanfattning!

publicerat i Allmänt, Bebis bf Mars, Jag (Sara), Kärlek med familj, släkt & vänner, Äventyr med familjen;
 
Tanken va att jag skulle börja blogga igen, jag kände verkligen att jag hade fått tillbaka lite gnista för att kunna sitta och blogga en liten stund varje dag om vardagen, graviditeten och allt vad det innebär. 
Nu tar jag chansen ytterligare en gång och hoppas på det bästa. 
Det är såå mycket som hänt sen sist, kollade sista inlägget och såg att jag då va gravid i vecka 17. Oj!
Idag är jag gravid i vecka 25, imorgon går vi in i vecka 26 så det va ett tag sedan. 
Ni som följer mig på instagram (fru_ekblad) har ju kunnat följa mig lite ändå men ni andra har ju ingen aning om vad som har hänt sen sist. Spännande! 
 
Om jag börjar lite från början från sist, alltså slutet av September. 
Jag & mannen bestämde oss för att ta den där bröllopsresan. Vi firade alltså både vår tvååriga bröllopsdag och mannens 35 års dag på Kreta tillsammans bara han och jag. Något jag längtat och sett fram emot såå fruktansvärt länge.  När vi kom dit va det så tråkigt väder de första två dagarna men det gjorde inte oss något, det va då vi passade på att sova ut till max, det enda vi gjorde va verkligen sova och äta. Förutom andra dagen när vi orkade oss ner till hotellets fina spa för att njuta och ta hand om varandra en hel dag. Kändes så perfekt, eftersom vi inte gick miste om någon sol eller annat roligt. ♥  
Förutom att vi va på spaavdelningen en gång till den veckan så va vi också nere vid havet en del, det va så varmt och skönt i havet att jag till och med avstod dem kalla poolerna på hotellet vilket inte är likt mig. Jag har svårt för hav, sjöar och äckliga fiskar. Men på mannens födelsedag fick han äran att bestämma vad vi skulle göra och han valde snorkling, det va en upplevelse. Helt otroligt vackert vatten, klarblått. Typ 3 meter ner till botten och man såg allt. Jag kunde vara i vattnet med dessa simfötterna men fick lite smått panik när man kollade under vattnet och såg de här silvriga, prickiga fiskarna som fanns precis intill en överallt. Trampa vatten och försöka simma med magen och dålig kondition va också lite jobbigt efter ett tag. Men jag njöt till fullo i solen uppe på båten medans mannen snorklade på upptäcktsfärd. På båten fanns även en räddningsdykare med oss, som på vägen hade blivit avsläppt för att hämta upp lite roliga ting på havets botten. Så spännande, sjukt hur många konstiga varleser det finns i vattnet altså. Han avslutade med att dra upp största äckliga bläckfisken som flera gånger sprutade ner oss med bläck. Det va sjukt roligt och intressant att få höra både historia och fakta undertiden vi åkte ut till ön där vi skulle snorkla. En helmysig dag ♥ Finns det något bättre än att samla på sig en massa olika roliga mysiga och fantastiska upplevelser med sin livspartner, hädanefter ska vi bli mycket bättre på det. Nästa sommar funderar vi starkt på fallskärmshoppning. Ni som hoppat fallskärm, hur va det, hur kändes det? Skriv gärna och berätta, vill veta allt. 
 
 
 
 
Men nu till det alla gravida längtar efter. Veckan efter vi kom hem från Kreta så va det dags för ultraljud. Såå nervös jag va, ni minns hur orolig jag va då jag inte kände bebisen speciellt mycket. Vilket inte är likt mina bebisar, jag har ju alltid känt dem tidigt. Tänkte sen att moderkakan kanske ligger i framvägg men det gjorde den inte utan den låg i bakvägg nere på vänstersidan. Så vår bebis där inne är tydligen bara mycket lugnare, kanske laddar upp sig för att kunna bli en riktig liten terrorist på utsidan sen. 
Nu till det roliga. jag tror jag berättade för er att mannen min stod fast vid att det va en liten tjej som låg där inne medan jag varit ganska så säker på att det är en liten pojke denna gången. Vi har så klart hoppats på en pojke då jag har en pojke och en flicka sen tidigare förhållande, han har två flickor sen innan och vi har en flicka gemensamt. Så vi hoppades att det skulle bli en liten "Tommie Junior" '
Kan säg att det inte gick att gå miste om vad det va för kön, HAN fläkte ut sig, stretade och visade upp sina juveler. Man kunde knappt tro att det va sant, det ligger en miniTommie där inne. Mannen blev lycklig och vääldigt snackesjuk, han traggade nonstop med läkaren och gick och log stort resten av dagen. Efter ultraljudet körde vi en sväng till gymmet där han kom på sig själv att han glatt började prata med en främmande gubbe i omklädningsrummet och inte kunde sluta le.  Att få barn är magiskt, alla mina barn är magiska. Enea va speciell då hon va vårt första gemensamma, vårt kärleksbarn men nu när lillebror kommer känns det som att allting är nytt, även om jag har en pojke som är 12 år idag så känns det ändå så nytt och overkligt. Sen är det extra speciellt att få ge min man den pojken även om jag är 100% säker på att han hade nöjt sig med att ha bara min stora grabb också, för det bandet dem har skapat värmer mitt hjärta varje dag och betyder otroligt mycket för mig. ♥
Nu längtar vi efter LILLEBROR och ser så mycket fram emot att få lära känna vår kommande familjemedlem.
Mars månad är inte så långt ifrån oss, fram till dess kommer vi ha fullt upp med allt och ingenting. 
 
 
 
 
Såå vad har mer hänt?
Årets halloweenfirande hemma hos svärmor tillsammans med min bästa vän Emma då min man fick hoppa den kvällen på grund av sin jobbiga RLS som va värre än någonsin. Vi fick iallafall en trevlig kväll i Malmö.
Sen har det väl bara varit de vanliga vardagliga sysslorna. Har även fått fasta dagar och tider hos psykologen nu mera som förhoppningsvis kommer hjälpa mig framåt i processen. Försöker aktivera mig så mycket jag kan och få den sociala biten jag behöver men som jag har så otroligt svårt för vissa perioder. Livet är en bergochdalbana fullt med utmaningar. Har också en underbar barnmorska på mödravårdscentralen som lägger ner tid på mig och mitt mående, kan ringa och bara höra hur det är med mig (har hon tur så kanske jag svarar)
Just nu mår jag botten av anledningar jag aldrig trodde skulle komma, dem kommer jag hålla för mig själv. Det är något jag och Tommie kommer få kämpa med antagligen i resten av våra liv. Men som vi gjort i alla dessa åren tillsammans så kommer vi fortsätta kämpa för oss, för barnen och för vår familj. ♥
 
Denna veckan har vi tagit som den kommit helt enkelt, och jag "råkade" bara få reda på att mannen planerat en överaskningsdejt på lördag till söndag, har ingen aning om någonting mer än att vi ska tillbringa natten på ett hotell och att han fixat barnvakt. Det ser jag fram emot! ♥
 
 
 
 

Vecka 17

publicerat i Allmänt, Bebis bf Mars;
 
Fostret där inne börjar mer och mer likna ett litet barn. Ca 18 cm lång och väger runt 180 g. 
Föreställer mig en bit av margarinet i kylen. Men nu börjar bebisen lagra brunt fett som kommer hjälpa den att hålla värmen efte födseln, fosterfettet bildas också och lägger sig som ett skyddande lager på den ömtåliga huden. Alla dem där ynka symtomen som nästäppa, svullna slemhinnor och blödande tandkött ja dem finns och inte snacka om den ökade blodmängden som gör att man svettas mer än vanligt. Men det kan man ju stå ut med. Lite tråkigare besvär som UVI, värk, foglossning, förstoppning, halsbränna, illamående/kräkningar, dibetes, lågt/högt blogtryck, extrem trötthet, lätt andfådd, smärta, sömnlöshet m.m  Ja en del av det får man också stå ut med men inte alls i den bemärkelse som i min förra graviditet för 3,5 år sedan. Det va något av det sjukaste jag varit med om, att känna sig dödssjuk i en extrem jävla maginfluensa under hela graviditeten va ingen hitt, allt jag är med om nu är 10 gånger bättre än då. Ibland trodde jag inte att jag skulle överleva. Jag rasade i vikt och all muskulatur försvann på kort tid, kräkte flertal gånger om dagen och kunde inte sköta graviditetsdiabetesen på grund av det illamåendet, foglossning och smärtan i magen som tvingade mig att käka en massa citodon hela tiden för att ens kunna röra mig, Min psykiska ohälsa som jag fick på köpet höll mig sängliggandes mesta delen av tiden. Ah det va hemskt! Det roliga här är att min man inte ens minns detta när det kommer uppp på tal, i hans huvud så va väl inte den graviditeten värre än denna??? 
Något väldigt obehagligt och något jag känner mig lite bekymrad över är att... när jag vänder mig hastigt i sängen så kan det knäppa till ordentligt i magen så att jag får riktigt ont en bra stund efter. När jag städar, dammsugar el tvättar golv ex så kan jag få sån obehaglig värk mellan benen vilket jag antar är någon växtvärk haha men ibland blir jag orolig att det är en början till foglossning. Hoppas inte! 
Det jobbigaste är att jag inte känner av bebisen ännu, vilket jag gjorde tydligt redan i vecka 14 med Enea. Jag möjligtvis känner något någongång, väldigt sällan men det är inte så att jag blir säker på att det är bebisen utan tror mer att det kan va tarmarna. Det är inte heller likt mig, när jag känner någonting så vet jag vad det är.. men inte nu och det gör mig mer orolig än någonsin. Försöker tänka positivt och hoppas på att allt är bra där inne. Kan ju va att moderkakan ligger i framvägg denna gången, något den aldrig gjort innan men denna graviditeten verkar ju inte va alls som någon av de andra så kan ju hända att det faktiskt är så. Inbillar mig också, eller så är det faktiskt så att väldigt många symtom har avtagit och på ett sett gillar jag inte det. För sist något avtog på mig betydde det missfall, lilla ärtan i magen precis innan Enea ♥ Skulle något hända nu så vet jag inte vad jag gör! Har en tid på fredag nästa vecka til barnmorskan och jag hade iallafall fått lyssna på hjärtljuden men nu reser vi till Kreta den morgonen och jag missar tiden. Måste försöka ändra tiden för kommer inte kännas bra att oroa sig en hel vecka på Kreta. Om jag hade fått tillbaka min kraft och lite av mig själv så jag hade kunnat ringa ett endaste samtal så hade det underlättat. Jag kämpar dagligen med att försöka komma tillbaka och vakna till liv från mitt isolerade jag, försöka va så positiv som möjligt och inte lägga så mycket vikt vid sånt som gör mig ledsen, besviken och orkeslös. Bara för det börjar jag böla nu.... 
iallafall, det är fredag idag och det väntas en tuff kämpig men underbar helg med mina femlingar och allt vad det innebär. Fotbollsmatch, fotbollsavslutning, fortsättning på projekt staket, fransar på min underbara vän och hennes mamma, och ett uppochnervänt hus med glada huliganer ♥
Jag ska alldeles strax göra mig i ordning för att köra till Helsingborg och hämta Julia och Jossan på skolan för att sen köra hem och hämta hem mina andra älsklingar. 
 
 
 
Trevlig helg på er !