Det syns verkligen på statistiken att många är nyfikna på om bebis är på gång.
Men nej inte riktigt ännu tydligen.
Den molande menvärken fortsätter precis som den gjort de senaste två dagarna.
Igår promenerade jag & barnen genom nästan hela byn för att ta en fika & tragga lite hemma hos en kollega som också går hemma och väntar på bebis :) Redan när jag kom av vår grusväg så kände jag hur jädrans ont jag fick. Men jag gav mig fan inte, vi skulle fortsätta för jag skulle minsan rasta barnen på något vis. Emil på cykel & Amilia i handen, Emil han cykla flera rundor i byn medan jag & Amilia i stort sett sniglade fram i en snigelfart.
Efter många om och men kom vi fram, det va skönt att få sätta sig ner i vårsolen och njuta av kanelbullar och gott kaffe. Riktigt trevligt ♥
Det jätteonda avtog när jag bara satt där och tog det lugnt, men när det va dags att gå hem lånade jag toaletten och upptäckte lite slemmigt blod när jag torkade mig. jaja, känsliga slemhinnor eller lite mer av slemproppen.
Åh man vågar inte hoppas längre, tillslut lyckas man skrämma upp mig själv. ;)
Men vi började promenera hemåt, stannade till hos min pappa och tog en pause så jag kunde vila och Emil kunde kicka lite fotboll med moster Melina. Sen fortsatte vi hem och började med kvällsmaten, tog ett plocka undan ryck, slängde in lite tvätt i maskinen, hängde lite tvätt, tömde diskmaskinen och fyllde den igen. Allting under en timme sen va båda barnen färdiga med tandborstningen och hade pyjamas på sig, redo för sängen innan klockan slog 18.30 det är så jädrans skönt att ha fått in den där rutinen, nu mera är det aldrig något tjaffs eller surande att de ska lägga sig 18.30 och som i Emils fall klockan 19.00 , tycker vi gör allt till det bättre hela tiden, men en sak i taget tills det funkar perfekt. Jag är glad att jag hittat en minst lika engagerad snubbe som jag och att vi funkar så bra ihopa på alla plan. Vi fortsätter helt enkelt att lära barnen, speciellt Julia att man måste inte springa mellan rummen hela tiden när man leker och att man inte behöver va högljudd. Man behöver inte gå upp i ena änden av soffan, hoppa igenom hela för att sen sätta sig i andra änden av soffan... och då blir soffan ommöblerad och helt plötsligt ligger kuddar och filtar på golvet. Då kan jag precis ha varit där och ställt i ordning allting. Det är så tröttsamt, alla barnen behöver lära sig att sitta stilla i soffan :) Leksaker ska va PÅ RUMMET! Vad är det som är så svårt?
Bära ut frukosten i köket och ställa i ordning sina stolar efter sig de e något som ska gå av sig själv.
Men där får jag även hjälpa min sambo på traven som fortfarande inte vet hur man puttar in stolen efter sig. ;)
Det är sånt jag får göra efter alla här hemma känns det som... men de e slut med det nu ;)
Det viktiga nu innan bebis är här, att alla ska kunna va lugna, inget springande eller gapande i huset.
Annars vet jag någon som kommer få ett mindre utbrott till slut, nämligen jag själv....
Lite smått rastlös i fingrarna känner jag... får skriva några rader till..
Säg HEJ till regler och rutiner...
Och oj vad mycket bättre vi alla mår av det.
Ska vi jämföra med början av förra året så har det blivit en enorm skillnad med allt.
Nu känns det faktiskt bra att vi ska ha Julia här på heltid, ordning och reda..
Kommer dock att sakna mina barn ännu mer typ fruktansvärt mycket varannan vecka då jag vet hur jädrans jobbigt det är att va utan dem en hel vecka speciellt när man har ett annat barn här.
Vissa dagar är tuffare än andra, men vi kämpar på ♥
Allting funkar ändå bättre och bättre för varje dag som går!
Inte snacka om helgerna då vi har alla barnen. det är mycket bus men ändå lugna kvällar.
Hitta på massa annat gott att mysäta på källen och utesluta det förbannade sockret som får barnen att bli sockertoppade till tusen, river halva huset och blir suriga och envisa. Nu trivs vi med våra vardagar & helger. Allting flyter på och alla mår bra ♥ Snackar såklart inte om att plocka bort allt socker, är det kalas så bara ät och kräng så mycket ni vill barn, någon helg här hemma unnar dem sig en lördagspåse, men det har vi nu upptäckt att dem faktiskt inte är så intresserade av. Inte ens vår före detta sockerberoende Julia som tjatade om socker 24/7 förr. När jag tänker efter på alla förändringa vi gjort, alla regler vi satt upp och tar en titt på våra rutiner vi har och hur bra barnen mår så blir jag väldigt stolt över mig själv, min sambo och såklart barnen.
Jag önskar att fler föräldrar hade gjort som vi...
Underbart! ♥