Sammanfattning!

publicerat i Allmänt, Bebis bf Mars, Jag (Sara), Kärlek med familj, släkt & vänner, Äventyr med familjen;
 
Tanken va att jag skulle börja blogga igen, jag kände verkligen att jag hade fått tillbaka lite gnista för att kunna sitta och blogga en liten stund varje dag om vardagen, graviditeten och allt vad det innebär. 
Nu tar jag chansen ytterligare en gång och hoppas på det bästa. 
Det är såå mycket som hänt sen sist, kollade sista inlägget och såg att jag då va gravid i vecka 17. Oj!
Idag är jag gravid i vecka 25, imorgon går vi in i vecka 26 så det va ett tag sedan. 
Ni som följer mig på instagram (fru_ekblad) har ju kunnat följa mig lite ändå men ni andra har ju ingen aning om vad som har hänt sen sist. Spännande! 
 
Om jag börjar lite från början från sist, alltså slutet av September. 
Jag & mannen bestämde oss för att ta den där bröllopsresan. Vi firade alltså både vår tvååriga bröllopsdag och mannens 35 års dag på Kreta tillsammans bara han och jag. Något jag längtat och sett fram emot såå fruktansvärt länge.  När vi kom dit va det så tråkigt väder de första två dagarna men det gjorde inte oss något, det va då vi passade på att sova ut till max, det enda vi gjorde va verkligen sova och äta. Förutom andra dagen när vi orkade oss ner till hotellets fina spa för att njuta och ta hand om varandra en hel dag. Kändes så perfekt, eftersom vi inte gick miste om någon sol eller annat roligt. ♥  
Förutom att vi va på spaavdelningen en gång till den veckan så va vi också nere vid havet en del, det va så varmt och skönt i havet att jag till och med avstod dem kalla poolerna på hotellet vilket inte är likt mig. Jag har svårt för hav, sjöar och äckliga fiskar. Men på mannens födelsedag fick han äran att bestämma vad vi skulle göra och han valde snorkling, det va en upplevelse. Helt otroligt vackert vatten, klarblått. Typ 3 meter ner till botten och man såg allt. Jag kunde vara i vattnet med dessa simfötterna men fick lite smått panik när man kollade under vattnet och såg de här silvriga, prickiga fiskarna som fanns precis intill en överallt. Trampa vatten och försöka simma med magen och dålig kondition va också lite jobbigt efter ett tag. Men jag njöt till fullo i solen uppe på båten medans mannen snorklade på upptäcktsfärd. På båten fanns även en räddningsdykare med oss, som på vägen hade blivit avsläppt för att hämta upp lite roliga ting på havets botten. Så spännande, sjukt hur många konstiga varleser det finns i vattnet altså. Han avslutade med att dra upp största äckliga bläckfisken som flera gånger sprutade ner oss med bläck. Det va sjukt roligt och intressant att få höra både historia och fakta undertiden vi åkte ut till ön där vi skulle snorkla. En helmysig dag ♥ Finns det något bättre än att samla på sig en massa olika roliga mysiga och fantastiska upplevelser med sin livspartner, hädanefter ska vi bli mycket bättre på det. Nästa sommar funderar vi starkt på fallskärmshoppning. Ni som hoppat fallskärm, hur va det, hur kändes det? Skriv gärna och berätta, vill veta allt. 
 
 
 
 
Men nu till det alla gravida längtar efter. Veckan efter vi kom hem från Kreta så va det dags för ultraljud. Såå nervös jag va, ni minns hur orolig jag va då jag inte kände bebisen speciellt mycket. Vilket inte är likt mina bebisar, jag har ju alltid känt dem tidigt. Tänkte sen att moderkakan kanske ligger i framvägg men det gjorde den inte utan den låg i bakvägg nere på vänstersidan. Så vår bebis där inne är tydligen bara mycket lugnare, kanske laddar upp sig för att kunna bli en riktig liten terrorist på utsidan sen. 
Nu till det roliga. jag tror jag berättade för er att mannen min stod fast vid att det va en liten tjej som låg där inne medan jag varit ganska så säker på att det är en liten pojke denna gången. Vi har så klart hoppats på en pojke då jag har en pojke och en flicka sen tidigare förhållande, han har två flickor sen innan och vi har en flicka gemensamt. Så vi hoppades att det skulle bli en liten "Tommie Junior" '
Kan säg att det inte gick att gå miste om vad det va för kön, HAN fläkte ut sig, stretade och visade upp sina juveler. Man kunde knappt tro att det va sant, det ligger en miniTommie där inne. Mannen blev lycklig och vääldigt snackesjuk, han traggade nonstop med läkaren och gick och log stort resten av dagen. Efter ultraljudet körde vi en sväng till gymmet där han kom på sig själv att han glatt började prata med en främmande gubbe i omklädningsrummet och inte kunde sluta le.  Att få barn är magiskt, alla mina barn är magiska. Enea va speciell då hon va vårt första gemensamma, vårt kärleksbarn men nu när lillebror kommer känns det som att allting är nytt, även om jag har en pojke som är 12 år idag så känns det ändå så nytt och overkligt. Sen är det extra speciellt att få ge min man den pojken även om jag är 100% säker på att han hade nöjt sig med att ha bara min stora grabb också, för det bandet dem har skapat värmer mitt hjärta varje dag och betyder otroligt mycket för mig. ♥
Nu längtar vi efter LILLEBROR och ser så mycket fram emot att få lära känna vår kommande familjemedlem.
Mars månad är inte så långt ifrån oss, fram till dess kommer vi ha fullt upp med allt och ingenting. 
 
 
 
 
Såå vad har mer hänt?
Årets halloweenfirande hemma hos svärmor tillsammans med min bästa vän Emma då min man fick hoppa den kvällen på grund av sin jobbiga RLS som va värre än någonsin. Vi fick iallafall en trevlig kväll i Malmö.
Sen har det väl bara varit de vanliga vardagliga sysslorna. Har även fått fasta dagar och tider hos psykologen nu mera som förhoppningsvis kommer hjälpa mig framåt i processen. Försöker aktivera mig så mycket jag kan och få den sociala biten jag behöver men som jag har så otroligt svårt för vissa perioder. Livet är en bergochdalbana fullt med utmaningar. Har också en underbar barnmorska på mödravårdscentralen som lägger ner tid på mig och mitt mående, kan ringa och bara höra hur det är med mig (har hon tur så kanske jag svarar)
Just nu mår jag botten av anledningar jag aldrig trodde skulle komma, dem kommer jag hålla för mig själv. Det är något jag och Tommie kommer få kämpa med antagligen i resten av våra liv. Men som vi gjort i alla dessa åren tillsammans så kommer vi fortsätta kämpa för oss, för barnen och för vår familj. ♥
 
Denna veckan har vi tagit som den kommit helt enkelt, och jag "råkade" bara få reda på att mannen planerat en överaskningsdejt på lördag till söndag, har ingen aning om någonting mer än att vi ska tillbringa natten på ett hotell och att han fixat barnvakt. Det ser jag fram emot! ♥
 
 
 
 

Har jag en blogg?

publicerat i Allmänt, Jag (Sara);
ahh fan...
 
Det har inte gått att blogga, jag är slut på energi och har väl känt att jag helt enkelt inte har något att dela med mig av. Allting visade sig gå för fort och nu sitter jag här och mår så jävla dåligt att jag helt enkelt fått börja på mina mediciner igen. Jag kommer prova att börja blogga igen, men kommer att låsa bloggen med lösenord då jag känner att jag vill veta vad det är för människor som jag kommer dela allt och ingenting med. 
Jag testar något som funkat förr, att skriva ut mina känslor. Ni som väljer att följa med i min vardag kommer antagligen få läsa om ett liv som går upp och ner varje dag. Ni kommer också antagligen få se en sakta men säker förbättring, en mer utslätad vardag med ett förhoppningsvis bättre mående. Just nu, som min psykolog sa till mig idag "Orka för barnens skulle, tills du orkar med dig själv" 
Jag är under upptrappning på min medicin, och det är många veckor tills jag är där jag ska vara- Det tar verkligen tid och det gäller att hålla ut. 
Det jag tycker är jobbigt, är att man automatiskt lägger på sig en fasad för att orka... tillslut orkar man inte bära på den där fasaden och då exploderar man. Psykologen sa till mig att inte bära den fasaden, det är ok att vara ledsen och det är ok att må dåligt man ska inte behöva dölja det. Men jag kan verkligen inte gå ut på stan utan att sätta på mig den där fasaden, vem vill smitta av sig på andra av sin negativa energi. Jag kan inte gå till jobbet utan att försöka se pigg och glad ut, även om jag helst av allt skulle vilja ligga i sängen hela dagen och aldrig mer behöva resa mig upp. Jag vill bli bra och slippa "fasaden" ni som har samma problem som mig, ni är väldigt väldigt många, ni vet vad jag menar, ni vet hur jag känner. 
Just nu kan jag varken gå in i en diskussion eller komma i konflikt med någon, en ny panikatack ligger bara precis runt hörnet... min stubin är kortare än kortast och jag vågar inte ens tänka tanken på vad jag gör med mig själv nästa gång. Men jag måste kämpa, även om jag är totalt orkeslös så måste jag kämpa. Jag har barn att finnas för, jag har dem i tankarna hela tiden, dem påminner mig dagligen om att jag måste finnas. Jag kan inte förstöra dem genom att försvinna. hur dåligt jag än mår, hur mycket jag än vill försvinna så måste jag leva för dem. Dem är allt och jag skulle aldrig vilja skada dem genom att lämna dem på det sättet!
 
Det va lite kort om mig just nu! 
 
På fredag låser jag bloggen, ni som vill fortsätta va med i min vardag får be om lösenord helt enkelt!
 

En dröm, en tanke, en önskan...

publicerat i Allmänt, Jag (Sara), Kärlek med familj, släkt & vänner, Min sambo (Tommie);
 
Eviga funderingar... 
 
Jag & min fina man har länge velat ha en liten bebis till, men det rätta tillfället har inte funnits med tanke på hur jag har mått. Han är mannen jag vill ha en stor familj med, han är mannen jag vill ha 2 gemensamma barn med ♥
Jag har väldigt länge funderat på vad alla andras åsikter är, sånt tycker jag är väldigt jobbigt medan mannen tycker att ingen annan än han och jag har med det att göra , och det är ju sant. Jag ha såklart tänkt mycket på för och nackdelar, om vi skulle klara av det värsta tänkbara, tänk om jag skulle börja må dåligt igen... Vad skulle mina föräldrar tycka, deras respektive, min arbetsgivare och massa andra tankar snurrar i mitt huvud vaaarje dag... 
Samtidigt som vi vill ha ett barn till så vill jag också börja jobba, det  tänker jag göra oavsett vad...jag skulle så klart vilja jobba fram till förlossningsdagen om det hade varit möjligt. Sånt snurrar i mitt huvud men i mannens huvud verkar allt lugnt, han vill ha ett barn till och jag också och då ska man köra på det. Skulle jag avböja min önskan är jag rädd för att jag ångrar det beslutet. För ska vi ha ett barn till så får det bli inom det närmsta.♥ Hade jag varit yngre hade jag kanske väntat för säkerhetens skull men åren går och jag blir inte yngre ;)
Nu äntligen mår jag mycket bättre men hade ni vågat riskera er egen hälsa för en ny liten familjemedlem? Men samtidigt så vet jag att jag får hjälp och läkarna hade fortsatt tagit det på allvar om minsta lilla gnutta av depression hade visat sig under graviditeten. Jag har även tänkt på den stora barnaskaran vi har när vi är alla varannan helg. Våra barn är våra barn och dem är 5 nu ♥ långt ifrån familjen annorlunda, och dit når vi aldrig ändå ;) 
För mig är många barn inget problem, det hade aldrig blivit problem om alla 5 hade bott här på heltid heller, vi räknar med alla barnen för man vet aldrig, en dag är vi kanske alla på heltid ♥ Med regler och rutiner kommer man långt och ännu bättre går det nu när man har stora ganska så självständiga barn ♥ 
 
Nyfikna, ni får helt enkelt följa med på resan och se vilket beslut vi tar... 
 
 
En liten pojke, Tommie Junior men även en flicka, kopia av kanske sin storasyster hade varit underbart ♥
 
Vi vet vad vi vill men jag är ändå så kluven. Men mest av allt, orolig och rädd för andras åsikter... 
Det ger mig kramp! Jag måste lära mig att lyssna på oss, göra det vi känner för.