är deffinitivt inte på topp just nu.
Då Emils fröken har en tendens till att höra av sig efter skoltid om vad som hänt i skolan....
Han är inne i nån jävla helvetes trots eller är det ett smakprov på ungdomen!
Den jävla attityden som jag får dagliga bryt på gör mig duktigt förbannad nu.
Det är barn, alla går vi säkert igenom dessa faser men ibland vet man fan inte vad man ska göra alltså.
Han är som sin pappa, stor och tuff utanpå men inombords är han den lille mesiga killen som egentligen inte är så jävla tuff! Dessutom är han känslig precis som mig, så var i helvete kommer attityden ifrån?
Emil & Julia är dem två som verkligen kan få en att gå på nerverna här hemma alltså, inte för att vara sån men Julia, där är vi tillbaka på ruta 1 igen då hon blivit precis som hon va när hon va 4 och precis hade flyttat hit. eller ja det första året. Som sagt ibland känns det hopplöst. Men vi ska nog få bukt på det.
För Emils del är det slut med tv-spel, kompislek och fotbollskort en tid framöver. Någon som har andra bra tips på vad man kan göra med en kaxig "snart 10 åring" som i stort sett alltid "skiter i vilket" när man säger åt honom?
Om det så är jag eller fröken spelar ingen roll. Det är "Nej tänker jag inte göra" "skiter väl jag i" "bryr mig inte" m,m
