Fostret där inne börjar mer och mer likna ett litet barn. Ca 18 cm lång och väger runt 180 g.
Föreställer mig en bit av margarinet i kylen. Men nu börjar bebisen lagra brunt fett som kommer hjälpa den att hålla värmen efte födseln, fosterfettet bildas också och lägger sig som ett skyddande lager på den ömtåliga huden. Alla dem där ynka symtomen som nästäppa, svullna slemhinnor och blödande tandkött ja dem finns och inte snacka om den ökade blodmängden som gör att man svettas mer än vanligt. Men det kan man ju stå ut med. Lite tråkigare besvär som UVI, värk, foglossning, förstoppning, halsbränna, illamående/kräkningar, dibetes, lågt/högt blogtryck, extrem trötthet, lätt andfådd, smärta, sömnlöshet m.m Ja en del av det får man också stå ut med men inte alls i den bemärkelse som i min förra graviditet för 3,5 år sedan. Det va något av det sjukaste jag varit med om, att känna sig dödssjuk i en extrem jävla maginfluensa under hela graviditeten va ingen hitt, allt jag är med om nu är 10 gånger bättre än då. Ibland trodde jag inte att jag skulle överleva. Jag rasade i vikt och all muskulatur försvann på kort tid, kräkte flertal gånger om dagen och kunde inte sköta graviditetsdiabetesen på grund av det illamåendet, foglossning och smärtan i magen som tvingade mig att käka en massa citodon hela tiden för att ens kunna röra mig, Min psykiska ohälsa som jag fick på köpet höll mig sängliggandes mesta delen av tiden. Ah det va hemskt! Det roliga här är att min man inte ens minns detta när det kommer uppp på tal, i hans huvud så va väl inte den graviditeten värre än denna???
Något väldigt obehagligt och något jag känner mig lite bekymrad över är att... när jag vänder mig hastigt i sängen så kan det knäppa till ordentligt i magen så att jag får riktigt ont en bra stund efter. När jag städar, dammsugar el tvättar golv ex så kan jag få sån obehaglig värk mellan benen vilket jag antar är någon växtvärk haha men ibland blir jag orolig att det är en början till foglossning. Hoppas inte!
Det jobbigaste är att jag inte känner av bebisen ännu, vilket jag gjorde tydligt redan i vecka 14 med Enea. Jag möjligtvis känner något någongång, väldigt sällan men det är inte så att jag blir säker på att det är bebisen utan tror mer att det kan va tarmarna. Det är inte heller likt mig, när jag känner någonting så vet jag vad det är.. men inte nu och det gör mig mer orolig än någonsin. Försöker tänka positivt och hoppas på att allt är bra där inne. Kan ju va att moderkakan ligger i framvägg denna gången, något den aldrig gjort innan men denna graviditeten verkar ju inte va alls som någon av de andra så kan ju hända att det faktiskt är så. Inbillar mig också, eller så är det faktiskt så att väldigt många symtom har avtagit och på ett sett gillar jag inte det. För sist något avtog på mig betydde det missfall, lilla ärtan i magen precis innan Enea ♥ Skulle något hända nu så vet jag inte vad jag gör! Har en tid på fredag nästa vecka til barnmorskan och jag hade iallafall fått lyssna på hjärtljuden men nu reser vi till Kreta den morgonen och jag missar tiden. Måste försöka ändra tiden för kommer inte kännas bra att oroa sig en hel vecka på Kreta. Om jag hade fått tillbaka min kraft och lite av mig själv så jag hade kunnat ringa ett endaste samtal så hade det underlättat. Jag kämpar dagligen med att försöka komma tillbaka och vakna till liv från mitt isolerade jag, försöka va så positiv som möjligt och inte lägga så mycket vikt vid sånt som gör mig ledsen, besviken och orkeslös. Bara för det börjar jag böla nu....
iallafall, det är fredag idag och det väntas en tuff kämpig men underbar helg med mina femlingar och allt vad det innebär. Fotbollsmatch, fotbollsavslutning, fortsättning på projekt staket, fransar på min underbara vän och hennes mamma, och ett uppochnervänt hus med glada huliganer ♥
Jag ska alldeles strax göra mig i ordning för att köra till Helsingborg och hämta Julia och Jossan på skolan för att sen köra hem och hämta hem mina andra älsklingar.
Trevlig helg på er !