Eviga funderingar...
Jag & min fina man har länge velat ha en liten bebis till, men det rätta tillfället har inte funnits med tanke på hur jag har mått. Han är mannen jag vill ha en stor familj med, han är mannen jag vill ha 2 gemensamma barn med ♥
Jag har väldigt länge funderat på vad alla andras åsikter är, sånt tycker jag är väldigt jobbigt medan mannen tycker att ingen annan än han och jag har med det att göra , och det är ju sant. Jag ha såklart tänkt mycket på för och nackdelar, om vi skulle klara av det värsta tänkbara, tänk om jag skulle börja må dåligt igen... Vad skulle mina föräldrar tycka, deras respektive, min arbetsgivare och massa andra tankar snurrar i mitt huvud vaaarje dag...
Samtidigt som vi vill ha ett barn till så vill jag också börja jobba, det tänker jag göra oavsett vad...jag skulle så klart vilja jobba fram till förlossningsdagen om det hade varit möjligt. Sånt snurrar i mitt huvud men i mannens huvud verkar allt lugnt, han vill ha ett barn till och jag också och då ska man köra på det. Skulle jag avböja min önskan är jag rädd för att jag ångrar det beslutet. För ska vi ha ett barn till så får det bli inom det närmsta.♥ Hade jag varit yngre hade jag kanske väntat för säkerhetens skull men åren går och jag blir inte yngre ;)
Nu äntligen mår jag mycket bättre men hade ni vågat riskera er egen hälsa för en ny liten familjemedlem? Men samtidigt så vet jag att jag får hjälp och läkarna hade fortsatt tagit det på allvar om minsta lilla gnutta av depression hade visat sig under graviditeten. Jag har även tänkt på den stora barnaskaran vi har när vi är alla varannan helg. Våra barn är våra barn och dem är 5 nu ♥ långt ifrån familjen annorlunda, och dit når vi aldrig ändå ;)
För mig är många barn inget problem, det hade aldrig blivit problem om alla 5 hade bott här på heltid heller, vi räknar med alla barnen för man vet aldrig, en dag är vi kanske alla på heltid ♥ Med regler och rutiner kommer man långt och ännu bättre går det nu när man har stora ganska så självständiga barn ♥
Nyfikna, ni får helt enkelt följa med på resan och se vilket beslut vi tar...
En liten pojke, Tommie Junior men även en flicka, kopia av kanske sin storasyster hade varit underbart ♥
Vi vet vad vi vill men jag är ändå så kluven. Men mest av allt, orolig och rädd för andras åsikter...
Det ger mig kramp! Jag måste lära mig att lyssna på oss, göra det vi känner för.
♥
Skit i vad alla andra tycker och gör det som är bäst för er och det ni vill. Som du sa: ingen annan har med det att göra!! Men dun hälsa måste också komma först!