Har jag en blogg?

publicerat i Allmänt, Jag (Sara);
ahh fan...
 
Det har inte gått att blogga, jag är slut på energi och har väl känt att jag helt enkelt inte har något att dela med mig av. Allting visade sig gå för fort och nu sitter jag här och mår så jävla dåligt att jag helt enkelt fått börja på mina mediciner igen. Jag kommer prova att börja blogga igen, men kommer att låsa bloggen med lösenord då jag känner att jag vill veta vad det är för människor som jag kommer dela allt och ingenting med. 
Jag testar något som funkat förr, att skriva ut mina känslor. Ni som väljer att följa med i min vardag kommer antagligen få läsa om ett liv som går upp och ner varje dag. Ni kommer också antagligen få se en sakta men säker förbättring, en mer utslätad vardag med ett förhoppningsvis bättre mående. Just nu, som min psykolog sa till mig idag "Orka för barnens skulle, tills du orkar med dig själv" 
Jag är under upptrappning på min medicin, och det är många veckor tills jag är där jag ska vara- Det tar verkligen tid och det gäller att hålla ut. 
Det jag tycker är jobbigt, är att man automatiskt lägger på sig en fasad för att orka... tillslut orkar man inte bära på den där fasaden och då exploderar man. Psykologen sa till mig att inte bära den fasaden, det är ok att vara ledsen och det är ok att må dåligt man ska inte behöva dölja det. Men jag kan verkligen inte gå ut på stan utan att sätta på mig den där fasaden, vem vill smitta av sig på andra av sin negativa energi. Jag kan inte gå till jobbet utan att försöka se pigg och glad ut, även om jag helst av allt skulle vilja ligga i sängen hela dagen och aldrig mer behöva resa mig upp. Jag vill bli bra och slippa "fasaden" ni som har samma problem som mig, ni är väldigt väldigt många, ni vet vad jag menar, ni vet hur jag känner. 
Just nu kan jag varken gå in i en diskussion eller komma i konflikt med någon, en ny panikatack ligger bara precis runt hörnet... min stubin är kortare än kortast och jag vågar inte ens tänka tanken på vad jag gör med mig själv nästa gång. Men jag måste kämpa, även om jag är totalt orkeslös så måste jag kämpa. Jag har barn att finnas för, jag har dem i tankarna hela tiden, dem påminner mig dagligen om att jag måste finnas. Jag kan inte förstöra dem genom att försvinna. hur dåligt jag än mår, hur mycket jag än vill försvinna så måste jag leva för dem. Dem är allt och jag skulle aldrig vilja skada dem genom att lämna dem på det sättet!
 
Det va lite kort om mig just nu! 
 
På fredag låser jag bloggen, ni som vill fortsätta va med i min vardag får be om lösenord helt enkelt!
 

Kommentera inlägget här :