Det har varit en helg med mycket stress, det finns inget mysigare än att ha alla barnen här men det har varit så mycket att jag varit nära till gråt flera gånger. Inte en sekund har jag suttit ner och andats, det är totalt omöjligt. Det här med att vara sjukskriven är för mig ett 24/7 arbete. Tror inte jag fått en enda sovmorgon mer än de nätter vi varit barnlediga, kan ha fel men jag minns iallafall inte en enda. Alla barnen är på mig om precis allt precis som att pappa/tommie inte finns. Jag går och stressplockar och städar från morgon till kväll samtidigt som jag ska hjälpa alla barn, finnas där för dem, fixa och dona med dem, se till så att dem gör sig i ordning, tjata om att de ska plocka undan efter sig, roa dem, mysa med dem, hämta/lämna dem överallt m.m så på söndagar som denna när jag landar i soffan så släpper allt, helt knäckt och känslorna flödar. Är det fel på mig?
Men alla dagar kan ju inte va bra, så är det ju ♥
Nu ska jag gå in och pussa barnen en sista gång innan jag själv går och lägger mig. Och imorgon väntas träning i vanlig ordning med fina lillasyster ♥
Godnatt, sov gott ♥
