Älskade Vår!

publicerat i Allmänt, Husrenovering, inredning och planer, Kärlek med familj, släkt & vänner;
 
Så vad har hänt sen sist? 
18 års kalas för min vackra lilasyster Mira, nu är alla mna systrar vuxna ♥ 
Det blev ett mysigt frukostkalas med buffé, love it!
Vi har även haft kalas här hemma för mig, Enea, Josefine och min stora tjej Amilia. ♥
Underbart att så många kunde komma och fira oss, jag bjöd på "Saras Lasagne" den uppskattas alltid ;) 
Sen blev det glass & Gino till efterrätt tillsammans med svärmors goda vaniljbullar och morotskaka ♥
Det blev ett lyckat kalas, och jag blev så glad att min farmor & farfar kom. Jag vet inte vad det är men min farfar är speciell för mig precis som min pappa är för mig, han är en sån gosig & charmig farfar som alla borde ha. Jag blir varm i hjärtat så fort jag ser honom, när det ska kramas hej och hejdå. Han är gammal nu och så fort det finns tid och ork så vill jag kunna finnas där. Han är envis som en tjur min älskade farfar, och de e det som gör honom extra charmig ♥  Älskar dig farfar, farmor också såklart ♥
Vad har mer hänt? Jo, det har varit påsk. På långfredagen hade vi släktträff med min pappas sida, Min farmor med syskon o deras familjer, riktigt mysigt och trevligt. Även om jag inte kände igen hälften av alla som va där. Riktigt roligt att se de olika generationerna, och inse att jag inte tillhör den senaste längre utan det gör mina barn. Nästa gång är jag kanske inte bara en mamma, jag kanske ävemn är en mormor/farmor då ;) Helt sjukt vad tiden går fort  haha ♥  Minns när jag va den yngre på släktträffarna, började brevväxla med min pappas kusins barn, vad det nu blir... jag måste ha varit i mina stora barns ålder. Och nu möttes vi igen och båda hade vi man, barn & en komplett familj, magiskt ♥
Det va verkligen roligt!
Sen va det ju en veckas påsklov också, Tyvärr så hade inte alla våra barn lov samtidigt, Julia & Josefine som bor i Ödåkra hade veckan innan mina, alltså innan påsken. Jag är glad att vi hade alla barn samlade i påsk iallafall, ingen hare såg vi men han lämnade meddelande, skattkartor & gåtor så barnen blev riktigt rastade innan de fann sina påskägg.♥  
Efter många byten av tider, sjuka barn och en sjuk jag så fick jag till slut en ny tid, snabbt & smidigt för att min läkare bara är så bäst och trycker in mig så fort hon har en avbokning eller om jag skulle behöva henne akut så löser hon det. Vi pratade om allt som snurrat i mitt huvud på senaste. Bl.a har jag haft tankar på att bara avsluta sjukskrivningen och börja jobba men med något gladare arbete, kanske kunde det hjälpa mig? Men hennes svar på dem tankarna va ett starkt NEJ då det inte skulle hjälpa att byta jobb, utan jag får snällt inse att jag är sjuk precis som andra är i diabetes eller nått annat och att det får ta den tid som krävs för att hitta in på rätt spår här i livet. Vi kom snabbt fram till att mina antideppresiva som är maxade inte ger någon effekt, så nu ska jag byta mediciner ännu en gång och se om vi kan utesluta bipolär sjukdom. Jag är så trött på denna processen, jag vill bara vara lycklig, leva som en normal människa, komma tillbaka till mitt jobb och få ha de fasta rutinerna som jag mår bäst av. Nu är jag hemma ytterligare två månader men med tätare besök hos läkaren, mer träning på gymmet och mer fokusering och aktivering för mig. Allt för att göra dagarna lättare att ta sig igenom. Det är fruktansvärt jobbigt att vara själv, dra hela lasset med barn och hem själv när man ibland är så sjukt trött på livet. Det är jobbigt att sitta själv när barnen är på dagis & frita, samtidigt som jag behöver den avlastningen och Enea behöver va på dagis. Sen början på februari så har jag mått sämre, sovit mig igenom de dagar jag kunnat sova igenom, har inte kunnat göra så mycket hemma för allting har tagit emot. Träffa vänner och gå utanför dörren har tagit emot, det är inte förrens nu som jag känner lust för att lyfta ett finger här hemma, iallafall på utsidan nu när solen är framme om dagarna. Det är tur att jag haft pappa & systrar som tagit mig till gymmet, det har gjort det lättare för mig att ta steget. Några enkla meningar från min svärmor har fått mig att inse och känna att jag inte ska behöva pressa mig själv, eller ställa för stora krav på mig själv när det gäller bl,a Tommies flickor, enligt henne är jag bra som jag är, jag gör redan tillräckligt av att bara finnas där för tjejerna, jag har nog tänkt dagligen på det och ska bära det med mig alltid. Det är dags att tänka på mig själv nu! 
Jag vet att min man sliter som ett djur för att vi alla ska kunna må bra, han jobbar för mig också ♥ Han är vår hjälte även om han ibland kan gå mig på nerverna. Jag vet inte vad jag hade gjort utan dig älskling ♥ 
Nu de senaste dagarna har jag & Enea varit ute från morgon till kväll i stort sett och bara städat i trädgården, krattat löv i väääldigt stora mängder, burit stubbar och plockat grenar. Krattat barr, sopat, klippt mitt träd m.m det har inte gått så mfort för hela tiden har jag fått hjälp av världens sötaste hjälpreda här hemma. om jag har krattat så har hon slängt löven i skottkärran med hjälp av den största skyffeln hon hittade. Hon borde ha lika mycket träningsvärk imorgon som jag har idag. Mannen har gjort färdigt min fina ram, idag målade han den och imorgon ska den antagligen in på plats här i huset om jag bara kan bestämma mig för hur i helvete jag ska möblera denna gången. Men det ska nog bli bra till slut ;) Igå va vi och titade på storebrorsan när han spelade två träningsmatcher, så jävla roligt att se dem utvecklas. Och ibland är det svårt att hålla sig för skratt när min minironaldo börjar dribbla & finta. Min stora älskling ♥ Du är en stjärna!
Höll på att glömma, den 31 Mars föddes också Majas sista kull på 5 underbart söta små kattungar. 
Man smälter och jag har hittat min favorit. Mannen är inte alls så förtjust i katter men jag hoppas barnen lyckas övertala honom denna gången att få behålla en av dessa små, vi har ju bara en jägare här hemma. Kan va bra med en till!  Det blir ju faktiskt hennes sista kull nu ;) ♥
 
I detta inlägg bjuder jag på trädgårdsbilderna ♥
Kommer ihåg när Emil & Amilia va i den åldern, älskade kameran och bjöd på sig själva, nu mera gör de allt för att fly från den ;) Inte ofta man får bilder på dem ♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera inlägget här :