Hej hopp!
Idag följde jag & Enea med till Malmö, fisen tröttnade ganska fort på att sitta med på tråkiga möten så när det va dags för lillan att äta och vila så körde vi till Emporia. Hon vägrade somna så klart, fick i uppdrag av svärmor/farmor att jag skulle handla ett par riktigt varma och bra vinterstövlar till fisen som hon kan ha på dagis i vinter. Så efter några skoaffärer så hamnade jag ändå tillslut på skopunken. ;)
Ville ha en snygg vanlig svart vinterstövel men som inte är alldeles för klumpig och svår för henne att gå i.
Tjejen i kassan rekonmenderade deras bästa dagisstövlar till vintern, så denna vintern provar vi skopunkten!
399:-
Vattenavvisande och varmfodrad vinterkänga i svart textil. Fin modell som låter foten andas. Smart kardborreknäppning baktill. Tålig gummifot.
Finns i storlekarna 20-24
Passade också på att köpa en liten grej till pappsen också, en ny munkjacka så jag slipper se hans tråkiga adidasjacka varje dag. ;) ♥ Pappsen verkade bli glad och tyckte mycket om den så det va ju bra!
När vi va färdiga på Emporia körde vi tillaka till kontoret så Enea kunde få mysa lite till med farmor innan hemgång.
Nu sitter jag här hemma och skulle in på försäkringskassans sida och anmäla sjukpenning, men vilket jävla rattande det ska vara. För mig tar det ungefär 2 timmar att skriva ett blogginlägg nuförtiden just för att min hjärna vägrar sammarbeta, jag får läsa om allt flera gånger, jag suddar ut, jag skriver om, börjar om och sen får jag pausa några minuter. Det är en stor anledning till varför jag inte skriver så ofta längre. Jag blir förvirrad, glömsk, tappar ork, ibland får jag inte ihop meningarna alls och ibland blir allt så jobbigt att jag sitter här och gråter. Hur ska jag då kunna svara på alla deras frågor, hur ska jag kunna skriva ner allt. I vanliga fall föredrar jag att skriva, jag har lättare för det än att ringa men i detta fallet får jag nog samla mod och ork till att ringa och förklara för dem. Varför ska allt vara så komplicerat?
Imorgon ska jag till läkaren, ska bli spännande o se vad han har att säga. Nu har jag iallafall fått en remiss till Vuxenpsykiatrin i Kristianstad, det känns riktigt bra att äntligen bli tagen på allvar av en läkare som vill följa upp, som vägrar släppa mig. Hur jobbigt och känsligt det än är varje gång jag erkänner för mig och för läkaren att det är hjälp jag behöver och att jag vill ha all hjälp dem kan ge mig så är jag ändå fruktansvärt stolt över mig. Under hela graviditetet så vägrade jag inse att det va något annat än spökande hormoner, Men nu, vet jag att jag behöver hjälp och jag vill ha all hjälp jag kan få sen vill jag aldrig att ni släpper mig även om jag skulle ta avstånd och helt plötsligt skulle tro att jag mår toppen så vill jag aldrig släppas. Jag vill inte börja om, jag vill bara må bra nu! ♥ Nog om det!
Något som får mig att må bra är denna bilden från idag, en uttråkad fis på pappas kontor ;) ♥
världens sötaste lilla fis, vår fis ♥
Nu ska snart lillfis bäddas ner och så även jag, imorgon väntas läkarbesök som sagt, en sväng till jobbet och imorgonkväll blir det kvällsmat hemma hos pappa & systrar ♥
Godnatt!