Har haft väligt mysiga juldagar med alla barnen hemma. Julafton, helt perfekt, juldagan likaså förutom att jag saknade Tommie & Jossan, annandagen lika mysig som varje år. I måndags åkte mina barn tyvärr till sin pappa, gjorde ont i hjärtat och jag började sakna dem direkt. Men istället fick jag njuta av att få en hel eftermiddag/kväll med Julia, Josefine och Enea. Medan Tommie jobbade och höll på så fick jag egentid med flickorna. Pyssel och mys hela dagen.
På kvällen myste vi ner oss i tv-rummet och tittade på film tillsammans allehopa och fikade på min mammas goda lussebullar och julmust. Avslutade med massa bus & kärlek ♥ Bara mina stora älsklingar som saknades!
På tisdagsmorgonen gjorde vi i ordning oss för att följa med pappan till Malmö, Jag och våra flickor hade en heldag på Emporia, supermysigt. Flickorna fick välja sin leksak för julklappspengarna de fick av gamlamormor, vi stannade och lekte i varje lekhage, Julia fiskade upp enkronor från vattnet, vi åt på MAX, fastnade vid tomtelandet och till slut väntade vi in pappa & farmor för lite fikasällskap ♥ Superlyckliga barn och det va så roligt att få tid tillsammans med dem. Det är mina flickor allehopa ;) och mammas kille också så klart ♥ Vad hade vi gjort utan varandra?
(Bild från i Tisdags innan Emporia)
♥
De e det bästa med vår familj, vi har från första början kämpat med att få vår familj som vi önskar. Det är inte dina mina och våra barn. Det är vi, enbart VI och VÅRA barn. Den ena är inte värld mer än den andra och vi älskar alla. Vi har haft några tuffa motgångar men vi har alltid vetat vad vi strävat efter. Vi vet vad vi vill ha och vad vi vill va. När våra barn blir stora önskar jag att de aldrig någonsin skulle göra någon skilnad på "dina, mina och våra"
Mina barn har alltid varit mina barn, dem är älskade från första stund, mer än livet själv. dem är mitt allt, mitt liv, min luft jag andas och mitt hopp. Julia kom in i bilden när hon va 4 år, hon va min flicka från första stund... hon drogs till mig, hon ville va mig nära från första dagen. Jag gav henne trygghet, jag fick hennes kärlek. Med ett års kämpande med lilla Josefine, de tuffa helgerna som tog extremt på krafterna så fixade jag & älskling tillsammans att få Josefine på ett tryggare plan, Hon har också varit min flicka från första början, och har hela tiden varit. Min snäcka som klänger sig fast i hjärtat så det bubblar över av kärlek. Hon är väldigt speciell, och vi älskar henne precis som hon är. Julia gjorde ett jobbigt misstag som jag länge fått kämpa med, jag vet att hon ångrar det djupt men innerst inne är det inte hennes fel och det vet jag också. Vem vill inte ha uppmärksamhet och kärlek i den åldern? Hon lyckades hitta ett sätt som blev så fel. Men nu äntligen så känns våra band minst lika starka som dem va från första början. Ingen skulle någonsin kunna vända mig mot något av barnen igen, dem allehopa är mitt allt. alla är min familj, hur jobbigt det än kan va. ♥
Dem starka banden önskar man själv att man hade när man va liten, man önskar att man va lika mycket värld som någon annan. Man önskade att man hade en komplett familj, att man va en i familjen, att jag va lika viktig som någon annan. Idag önskar jag mest av allt att jag hade haft mina systrar hos mig hela tiden, känslan att få växa upp med dem och leva med dem. Även om jag hade det bra och va lycklig hos min mamma.
Jag vill att mina barn alltid ska ha varandra, Emil & Amilia är helsyskon, där är jag inte alls orolig över. Inte över Emil, Amilia och Enea heller. Men Julia och Josefine har det precis som mig när jag va liten. De träffar sin lillasyster varannan helg, jag önskar inget hellre än att de också hade fått växa upp med henne, leva med henne, fått dela allt med henne, även med Emil och Amilia som kommer finnas där som storasyskon och ta hand om dem Föräldrar finns inte altid där, föräldrar flyttar man ifrån, föräldrarna är kanske inte de bästa vännerma MEN syskonen finns ALLTID där, i vått och torrt. Jag skulle precis när som helst göra allt för mina syskon. Detta blev ett långt känsligt inlägg känner jag, det är knappt så jag kan hålla tårarna inne. Livet är inte alltid rättvist.
Älskar min familj, min familj på en man och 5 barn ♥
Idag fick jag äran att ha min stora kille hemma några timmar ♥
Även om det för tillfälligt är mer bråk än kärlek mellan Emil och Amilia så är han världens bästa storebror, idag har han hjälpt mig med Enea, lekt, myst, försökt natta henne. Exakt lika kärleksfull som han är mot Enea va han mot Amilia när de va små. Han va hennes skyddsängel, han va där hon va och skyddade henne för allt.
Idag ser man tyvärr inte det mellan mina stora, men jag antar att det är så att ha ett helsyskon runt samma ålder som sig själv. Jag har dock aldrig haft det "problemet" men det är väl också det som kallas, riktig "syskonkärlek" ;) ♥ Jag är ganska säker på att den killen kommer skydda alla fyra flickor med sitt liv när de blir stora och inser vad de verkligen har ♥ Det va mysigt att få ha honom hemma några timmar, njuta av hans närvaro även om jag städat och fixat inför morgondagen.
Nu har min man gått och lagt sig, det tillhör inte det vanliga precis. tror aldrig det har hänt om jag ska vara ärlig.
Lika bra det så han orkar med en heldag/kväll/ natt med våra otroligt fina vänner som kommer till oss imorgon och firar nyår. Det kommer bli så sjukt mysigt att jag håller på att längta ihjäl mig... bara det är ett tecken på att allting går på rätt håll, iallafall för stunden. Det är på tiden att man ska få må lite bra ♥
Sug in så mycket du bara kan av det positiva, av det som får dig att må bra. Lämna allt det negativa bakom dig, eller håll dig iallafall borta från det så gått det går. Det gör susen!
Även om man ibland önskar att läget hade sett annorlunda ut.
Jag är iallafall tacksam för min familj, alla som på riktigt bryr sig om oss, alla som känner med oss, alla som finns där för oss och alla som verkligen förstår.
♥